Gilla läget

Hon sitter jättenära TV:n.
Freja alltså, hon är två år.
Fredrik tror hon behöver glasögon.
Jag har försökt förklara att alla ungar gör så.
Fast jag vet inte riktigt varför.
Det bara är så.
Det brukar gå över.

Vissa saker är bara som dom är.
Som till exempel att Agnes inte kan sluta hjula på kvällarna.
Det är en grej hon börjat med.
Hon hjular hela tiden.
Framför TV:n.
Jag gillar att hon är aktiv det är inte det jag menar.
Men när hon har hjulat cirka 50 gånger framför TV:n när man försöker se på något.
Ja då, då är det ganska tålamodsprövande.
Det är det jag menar.
Men det är omöjligt att få henne att sluta.

Ja. Så att.
Vissa saker får man bara acceptera.
Som att den äldsta dottern tapetserar rummet med döskalle-flaggor.
När mamman ville ha blommor.
Men det var inte mammans rum.
Så då blev det döskallar.
Bara gilla läget.
Inom rimliga gränser såklart.

Men vet ni,  Fredrik han har fortfarande inte lärt sig vad jag gillar för godis.
Efter 11 år lyckas han fortfarande inte med att plocka ihop en godispåse med sånt jag gillar.
Man kan tycka att han haft ganska god tid på sig.

Såhär va.
Jag gillar till exempel
Punch-praliner
Rollo-kola.
Polkagriser.
Och.
Rom-kulor.

Det är inte så svårt egentligen.
Man tänker bara pensionär.
Så blir det rätt.

Men nu ska vi tydligen börja våra nya liv.
Utan godis.
Så han kanske slipper lära sig.
Eller ja. Vi får se.

Det kan ju vara bra att kunna ändå.
För säkerhets skull.
Och för husfriden.

Och i.f.a.l.l det skulle skita sig med det nya livet.