Styrstångsfylla.

Så nöjd med att jag kom i säng i något sånär bra tid igår. Det är viktigt med sömn. Men säg den lycka som varar för evigt....Klockan 02.45 ringer nämligen Fredrik och informerar om att han inte kommer åt min cykeln som jag lämnat på jobbet åt honom. Grinden är låst. Helvete.

-Du får helt enkelt klättra, jag MÅSTE ha cykeln imorgon till jobbet, säger jag med min allra bitchigaste röst.

-Men hur då...finns ju inget att kliva på merän ett handtag, säger Fredrik.

-Du får lösa det helt enkelt bitchar jag vidare. Och det funkar. Han ba: -Ok, jag ska försöka. Vi lägger på.

Får lite dåligt samvete när jag för mitt inre föreställer mig hur en nästan hundra kilo Fredrik, som dessutom är full, klänger sig över den 2,5 m höga gallergrinden med endast ett litet handtag under foten. Kan ju sluta med en mindre katastrof om det vill sig illa. Men det går förhållandevis bra, med undantag för att han river hål i sin nya, dyra Lindeberg tröja. Vi köper en ny, säger jag, det är de värt att få trampa iväg på min Sjösala till jobbet, cyklingen är liksom mitt andningshål, min egen lilla stund, inga barn som ropar fääärdig, ingen Fredrik som frågar vart jag lagt hans nagelklippare och ingen hund som kräks på mattan för att han är hungrig och måste äta. Bara jag och min röda cykel som svischar fram längs gångvägen. Trettio minuters total sinnesro är värd varenda Lindebergtröja i världen.

Fredrik cyklar inte så ofta, men han har köpt fina cykelkläder.