Gräva

Nästan det första jag gjorde efter vi flyttat in, till grannarnas stora fasa ska sägas, var att gräva upp rabatten.

-Pionerna som är såååå fina…har ju tagit flera år för dom att bli sådär, informerade grannarna. Och jag kände mig lite smått kriminell när jag stod där med min spade och grävde, nästan som om jag slagit ihjäl någon och nu försökte göra mig av med kroppen.

Men ja, dom var verkligen jättefina. Riktiga praktexemplar. Jag måste vara dum i huvudet. Men sanningen är att dom var fina i snitt ca en vecka per år, sen låg det fullt med rosa, slemmiga blad över hela gräsmattan. Provade en gång med lite ”homestyling” och tog in en bukett, med resultatet av hemmet blev invarderat av små ettriga svartmyror. Myror gillar pioner. Jag gillar inte myror.

För er som blir oroliga nu kan jag berätta att jag gav bort dom, och det var många som var intresserade. Så i alla fall, dom lever nu och har det bra hos b.l.a svärmor och närmaste grannen. Där blir dom väldigt väl omhändertagna.

Man måste inse sina begränsningar. Jag tog mitt ansvar.

Det var en fin rabatt, säkert planterad med en hel massa kärlek. MEN. Jag klarar inte av sånt där, hur fint jag än kan tycka det är med blommor och buskar, så kan jag inte hitta harmonin med att påta runt i jorden. Inte ännu, kanske kommer det med åldern. Man kan ju hoppas. Men det finns risk att jag är ett hopplöst fall. 

Chansen är nog större att jag blir en sån där knallbrun solarietant som sitter på Marbella, med ett glas vin och röker John Silver utan filter.

Men om jag får önska, så önskar jag att jag vid en sisådär sextio plus trampar omkring i gummistövlar, trädgårdshandskar och krattan i högsta hugg. Kanske pratar jag med mina växter medans jag kärleksfullt pysslar på med min egen-planterade kryddträdgård.

Kan man ha kryddträdgård på Marbella? Måste kolla upp det.

En helt random bild på mig med några ballonger och blommor